Ute skiner solen och det är så där
sprakigt friskt i luften som det bara kan
vara på hösten.

Alla katter ligger och sover och verkar inte alls
bry sig om sol, årstid eller nåt annat än
att kura ihop sig i stugvärmen.

Jag blir själv rätt så sömnig mitt på dagen
då mina katter tar sig dagens långa tupplur.
Då passar jag också på att ta en liten paus...
Har jag tur så får jag mig en av de lurviga
vännerna i knät.

  
I arbetsrummet/kattrummets lilla klösträd ligger 
Cleo i toppen och dottern Myrra längst ner.

Här har ni vår minsta lilla fröken Mira Milaia.. eller
närmare bestämt Kirara som hon heter.
Och hon är en helt underbar sibbetjej.

Då hon var liten och hade sina syskon kvar i huset
så var hon lugn och gjorde inte stort väsen av sig.

Nu är hon den som märks mest av alla i vårt hem,
så liten hon är.

Hon är kittet som fogar samman hela vår kattgrupp,

och hon går glatt från var och en och pussas och
kelar med alla. Även med husse och matte.

Hon busar och leker med sig själv och de andra katterna 
så ibland kan man undra om man har fler än fyra katter i huset.
Och hennes kurrande, det är ständigt igång.
Kan man önska sig nåt bättre ?

S*Mira Milaia Kirara 5 månader gammal.

Så har det hänt IGEN !
Igår vid midnatt blev det ett fasligt rassel vid kattluckan till kattgården..
Ja mycket riktigt.. Ninka kom farande som en tok,

sen låg hon som klistrad under hallbyrån och jag ropade på maken som
hunnit gå och lägga sig.

Nu var det garanterat en mus i huset igen..
som Ninka tagit in förstås...

Detta har nämligen hänt tidigare, för ca två veckor sedan.
Då fattade vi inte alls vad det var för konstigt med Ninka.
Hon var bara så väldigt intresserad av något under vår hallbyrå.
Där bland alla mina skor låg hon och krälade.

Myrra försökte hjälpa till och jag tog bort alla skor men
hittade bara dammtussar.
Katterna gav sig inte alls så jag fick kika flera gånger men
gjorde inga nya fynd utom en liten studsboll vilket inte alls Ninka
leker med..
 
Så en sista titt under byrån och så plötsligt...bakom byråns ben,

på en halv cm utrymme hade en liten mus gömt sig. 
Nu kom den pillrande i väldans fart utefter väggen
under byrån.
Vi stängde ut katterna i kattgården. Spärrade av så inte
musen skulle ta sig in i vardagsrummet, och så öppnade vi
ytterdörren dit vi ville att den skulle ta sig.

Med hjälp av maken och en kattvippa, ("man tager vad man haver" )
så lyckades vi till sist lura ut söta musen ut i kvällsmörkret..

Men så igår hände det alltså igen.. Nu hade vi rutin på detta
och tänk, vi fick ut musen precis som förra gången.
Men denna gång hann alla fyra katter se musen, så det tog ett tag
att få dem lugna innan vi kunde komma till ro för natten.
Jag var lite fundersam om det fanns ytterligare nån mus där,
men det är nog inte möjligt.

Idag letar Ninka lite extra och ser om den inte finns kvar..
Men nej, det är bara en leksaksmus som lurar under byrån, tack och lov.

...det är lite stiltje i bloggen nu
när jag drabbats av förkylning.
Den slog till direkt och helt utan förvarning då
jag vaknade på måndag morgon efter hemkomsten från Stockholm.

Jag måste ju säga att det var TUR att jag inte var sjuk före eller
just då jag var där nere..

Därför går det i alla fall nästan stå ut med att vara sjuk nu då jag

vet att jag kom mig iväg och hade så bra resa.

Men det är jobbigt med hosta, rinnande näsa, värken jag får,
och sömnsvårigheter.
Nu har det snart gått en vecka och jag är
så less på det. Har hostat så nån muskel under
revbenen har fått sig en törn. Nu går det
inte ens hosta ordentligt längre.
Nå.. det går väl över nångång.
Och snart bloggar jag väl som vanligt igen.

Så var jag hemma igen...
Helgen har jag spenderat i Stockholm.
Jag åkte redan på torsdagkväll så jag har
haft flera dagar nere i huvudstan och hunnit
med både lite shopping och annat kul

medan maken snällt stannat hemma med
alla fyra missar.

Det har varit en helg full av värme.
Både från alla människor jag umgåtts med i helgen
men också från vädret som visat sig från den bästa sidan.

Lillebrors 50-årskalas var orsaken till min resa och det
var så trevligt att få vara med och dela denna dag med
honom, familjen och alla vännerna. Hela huset var fyllt av
gratulanter, god mat, musik och prat till sena kvällen. 

Jag har bott på söder hos min goa svägerska och
fått njuta av hennes sällskap, syskonbarn och 
deras små sötnosar, världens sötaste Georg och Sally.
Tänk så härligt det är med släkt och vänner.

Trots att jag är trött efter allt roligt,
så känns det som jag snart måste åka ner igen.
Tack för att jag fick komma och hälsa på er.

Igår var vi på utställning i Luleå.
Med vi menar jag då mina små kattungar Myrra och Kirara och så jag..

Eller små.. Myrra som just blivit

10 månader och gått in i öppenklass, väger
nu 4,7 kilo.
Lilla Kirara som är 4,5 månader gammal är nog mer
normal i vikten med sina drygt 2,1 kilo.

Myrras kullbror Muskot (5 kilo eftersom jag nu börjat tala om vikterna..)
var också på plats och ställdes ut för första gången.
Han fick sig ett CAC för så fin är han!
  
S*Mira Milaia Muskot Odoline, 10 månader gammal

Myrra fick sitt första CAC och BIV, av domare Lone Lund.
Kirara fick Ex1 av domare Lene Glem och det viktigaste var att
mina katter fick så fint beröm och bra kritik.
Kirara var en lovande sibir och sånt gör gott i
hjärtat.. Och tänk så glad man blir då de säger att
katterna är bra preparerade och har bra pälskvalité
t om min lilla silversköldpadda som jag tycker känns så mjuk..!
Då vet man att man är på rätt väg med sina missar,
fastän det ibland känns som man inte vet vad man sysslar med...

Det var som vanligt en supertrevlig dag, alla sibbemänniskor samlade
i samma rad av burar och det betyder massor av glatt kattprat hela dagen.

Myrra och Kirara samsades så bra i dubbelburen och
var nog glada att ha sällskap med varandra.
  

Minstingen Kirara och stora "syster" Myrra gosar och är glada att vara hemma
i lugn och ro efter utställningen.

Idag var det dags för HCM-test igen.
Testet var i Vännäs och dit är det tråkig och lång väg med
jobbiga fartkameror som fotograferar en med
jämna mellanrum om man har för bråttom..

Jag och Sussie som sällskapade på vägen blev inte
fast för nån bild så därför har jag inte med nåt
foto i dagens blogginlägg..*haha*..
Det skulle annars vara kul att visa upp ett sånt !

Nå.

Min sibiriska katthona Ninka testades i dag och
ultraljudet visade att hennes hjärta var friskt och fint.   
Och det är alltid lika underbart att få ett sånt besked.

De senaste dagarna har vi hört ett nytt ljud i huset..

Ett slags vruuuummmm och så prassel prassel...

  
Kiraras nya hobby..

..eller jag menar, om ni ser nån på stan som går med rosa skor..
Ja då kan det vara jag.

Jag kunde inte låta bli att köpa dessa
på Nolia idag..
Rosa är INTE min färg och jag
tror aldrig att jag har haft några skor i närheten av den här färgen heller.
Men när man som jag börjar vara gammal och senil så kanske jag
ska vänja mig vid att jag gör såna här inköp helt plötsligt.
Jag tyckte plötsligt att de passade mig helt perfekt.

 
Det blev förstås en massa annat smått och gott som kom med oss hem från Piteå,

och det är precis som det ska vara när man varit på Noliamässa.

Helt ovetande äntrade jag vår bokhandel för att köpa lite
småsaker.. Så föll blicken på en bok och
jag tvärstannade!
Hur hade jag kunnat glömma bort detta ?
Diana Gabaldons nya bok har kommit ut
men nu är den i säkert förvar här hemma hos mig.

Lyckan är total !
Ännu en tegelstensbok att försöka orka hålla i när jag
ska läsa i sängen på kvällarna.
Normalt så läser jag pocket just för att slippa tunga böcker,
men jag kan inte vänta ännu ett år på pocketupplagan.
  
1053 härliga sidor om Claire, Jamie, och Brianna mfl..
Ni vet den där Claire som åkte bakåt i tiden, hamnade mitt i kriget mellan England och Skottland, och fann en ny kärlek. Skulle hon kunna ta sig tillbaka till nutiden eller bli kvar?

Ja det är bara att läsa om ni missat detta fantastiska verk i flera delar.
Den första boken, Främlingen, gavs ut 1992, och den senaste är nummer sju i serien.
För mig är det ren och skär bokgalnings-lycka i kolossalformat.

Dessutom får man sig en rejäl dos historielektion, vare sig man vill eller ej..